Göran Andersson från ETH i Zürich höll ett föredrag om elsystemets karakteriska: stort, långlivat, behov av simulering. Han nämnde Ivar Herlitz var KTH:s förste doktor och räknade på en kraftlednings stabilitet. Han påpekade att det är bra med reglertekniken inom elektrotekniken, men det behövs mera samarbete mellan industrin och högskolan, för att industrin ska kunna ta till sig ny forskning.
Milorad Papić från Idaho Power berättade om felstatistik. Han är med och organiserar nästa PMAPS i Idaho juni 2018. Robert Brandalik hade lite mer detaljerad dygnsuppdelning för prediktion av strömmar. Ervin Grebesh berättade om ett avancerat system för att anpassa maxströmmen i en luftledning till vädret. Øystein Rognes Solheim från Statnett beskrev en metod för att prediktera fel beroende på vädret. Yizheng Liao utnyttjar elmätarna till felsökning. Han fick välförtjänt priset för bästa uppsats. Marko Čepin beskrev hur metoder från kärnkraftsindustrin kan tillämpas inom elkraft. Han organiserar ESREL 2017 om säkerhet och tillförlitlighet i juni i Slovenien.
Sociedad de Doctores e Investigadores de Colombia, SoPhIC https://www.sophicol.org/, had a webinar organised by Stiven Castaño, Lorena Novoa Aponte and Mauricio Aljure Rey and others on the 20th May 2021 about how to publish within science.
Ett exempel på en transformatortransport i Sverige:
Först gick den på tåg från Ludvika till Rotebro två mil norr om Stockholm. Därifrån togs den 400 ton tunga apparaten för 400 kilovolt på lastbil till Anneberg någon mil norr om Stockholm.
Först gällde det att hitta en lucka i tågtrafiken för att kunna köra in mot Stockholm. Därefter gick transporten på natten för att inte störa biltrafiken för mycket. Transporten sköttes av Kraftdragarna, som ägs av Svenska kraftnät och Vattenfall tillsammans.
Transformatorer är stora och tunga apparater i elkraftsystemet. Här ska en transformator för 400 kV levereras till en station i det norska stamnätet. Först kommer den på Sognefjorden på ett specialbyggt fartyg. Därefter förs den upp för fjället med tre dragbilar och en bil som skjuter på. På vägen är den en kurva på nästan 180 grader. Statnett, som äger det norska stamnätet, har en enhet med fartyg och lastbilar för att transportera transformatorer.
Gör en start: a. Bestäm en titel. b. Leta ämnesord. c. Skriv en sammanfattning. d. Gör en innehållsförteckning.
Fyll i styckena i innehållsförteckningen.
Uppdatera det som har skrivits under punkt 1.
Komplettera punkt 2.
Gör om 3 och 4 tills du är nöjd.
Förklaring:
Det är då en iteration mellan struktur och innehåll, i bägge riktningar. Man kan skriva mer text och då behövs innehållsförteckningen och sammanfattningen ändras. Likaså kan man se att ett avsnitt bör läggas till i innehållsförteckningen och sedan utvecklar man det. Ämnesorden används först för informationssökning och sedan utvecklas de till att beskriva uppsatsen.
It is interesting to see which master programme the civilingenjör students chose as a specialisation. An investigation at the School of Electrical Engineering and Computer Science have presented statistics, which I have displayed like this:
It is interesting to note that there are two programmes (Computer Science and Media), where the students choose mainly the same master programme as the last two specialising years of the five-year long civilingenjör programme. The two other programmes (Information Theory and Electrical Engineering) have more variation in the choice of master programme.
Another feature is the small overlap between the programmes. EE and IT share the Embedded System master. The largest overlap is that one fourth of the IT students want to take the Computer Science master, which also receives media students. The Interactive Media Technology gets some students from CS and IT.
An intermediate degree from a 5-year civilingenjör programme (Master of Science in Engineering).
A final general degree from a 3-year teknologie kandidat programme (Bachelor).
A final professional degree from a 3-year högskoleingenjör programme (Bachelor of Science in Engineering).
The structure is shown in the following figure.
The dashed lines means the intermediate degrees bachelor and licentiate within the civilingenjör and doctoral programmes. I will use the Swedish terms, as otherwise it will get confusing as the translations into English, written in parenthesis, are similar.
The civilingenjör programmes (starting with C at KTH) got an intermediate bachelor’s degree in order to follow the Bologna structure. The students are admitted to five years and the master programmes represent the specializations within the civilingenjör programmes. Foreign students enter at year 4, taking only a master programme.
Thus after three years the students have a basis in mathematics and physics (if they are in the electrical engineering programme CELTE). They have not yet taken many applied courses in electrical engineering, just tasted the different fields. The list is found at: courses in the first three years of CELTE
There are some master programmes that are designed as the specializations for the civilingenjör programme in electrical engineering (CELTE) and there are others in neighbouring areas, which the students can choose. They just choose the master programme/specialization as they are admitted to five years.
The difference between the teknologie kandidat programme and the högskoleingenjör programme is that the first requires more depth (1.5 years) in one subject whereas the second one aims more to develop engineering skills. Both kinds of programme are designed to have students ready to apply for jobs after three years.
The preceding programmes are the undergraduate ones. The graduate studies consist of four year to become a doctor. There is an intermediate degree called licentiate after two years. Some students are only admitted for the licentiate, as they only are financed for two years.
(A detailed list of the Swedish degrees can be found at UHR.)
Jan Scheffel höll ett föredrag om pedagogik under hösten 2015 och gav mig råd sedan. Några tankar:
Övningar med: introduktion, grupparbeten (om 3) med problem kring nyckelbegrepp som lämnas in.
Räknestugor: styrda och individuella
Hemuppgifter som ger bonus och som kamraträttas.
Delad examination ger mindre anledning till fusk och mera studier genom hela kursen.
Frågor som besvaras med färgblad (i olika permutationer) för att hålla koll på förståelsen.
Tid på uppgiften är det väsentliga.
Jan Scheffel har olika typer av kurser: Vektoranalys för Elektro, Ingenjörsvetenskap för Civilingenjör-lärare, Energi och fusionsforskning samt Magnethydrodynamik för doktorander. Det är en bredd och han är en välförtjänt mottagare av KTH:s pedagogiska pris.